torsdag 19 augusti 2010

Före och efter och lite om operationen

Jag fick frågan från Sus igår om landstinget stod för bukoperationen eller om jag själv har betalt. Jag själv har betalt. :)
Åren efter kejsarsnitten kunde man konstatera att jag hade fått det fulaste ärr som skådats, men tills för några år sedan trodde jag att ärr är till för att sitta där de sitter och se ut som de gör.

I mitt fall hade jag dragit nitlotten vad gäller både ärrplacering (katastrofsnitt blir allt som oftast vertikalt) men oxå hur de hade fäst ärret. Det var liksom fastsytt i den inre bukhinnan, om du förstår, vilket gjorde att den uttänjda huden som man (jag) får av mina graviditeter (har haft stans största mage alla gånger - så stor att jag inte känt när barnen har sparkat och de var inte små mina sötingar (den minsta vägde 4 kg när hon kom ut)) hängde löst och ledigt på var sin sida om ärret.



Nu är det tid för lite ångest. Att visa upp mig, både från då och nu är med blandade känslor. Men min devis är att jag själv har fått en sån enorm kraft av att se andra kvinnors bilder på deras viktresa så därför vill jag ge tillbaka och hoppas kunna göra det samma. Men hantera bilderna varsamt.


Bilden ovan visar mig med ärret, jag hade då gått ner mina första tio kilo och vantrivdes med mig själv något enormt (var i Thailand bland alla vackra smala människor) men döljde så klart mitt hang-up väl - på med det stora leendet. Är väldigt tacksam för att jag har en man som älskat mig oavsett hur jag sett ut och bedyrat att jag är världens vackraste. Ibland har jag känt det samma, men oftast inte. Bilden bredvid är jag för snart ett år sedan och för + 5 kg sedan.

Hängde och hängde, under åren som överviktig så var inte hänget överhängande (hihi) men i takt med att jag tappade vikt, hjälpte det inte hur jag än drog in magen eller använde magmusklerna... det hängde där det hängde som sagt.

När alla plastik-gör-om-mig-programmen började sändas ramlade jag över ett avsnitt när ett vertikalt kejsarsnittärr togs bort. Jag trodde jag skulle ramla av stolen. Var det så att jag skulle kunna bli av med hela eller iaf delar av ärret????


Jag gick till Akademikliniken för konsultation och fick reda på att "jovisst" var det möjligt. Hem och fundera. Tillbaka och ställa mer frågor. Hem och fundera igen. Och sedan slog jag till. Ungefär veckan innan operation fick jag frågan från någon om inte landstinget betalar liknande operationer, jag hade inte tid att ta reda på det. Jag satt redan på min Highway to heaven och ville få operationen avklarad. Lån på huset (renovering som renovering) var klart och jag var redo....


I maj förra året gjorde jag operationen. Smärtsamt? Javisst! Efterläkningen gick ok. Det jobbiga har varit att hitta en träningsform och ett levnadssätt för att inte buken ska svullna och tappa känsel. Idag har det gått 15 månader sedan operationen och idag måste jag börja träna upp buken, bålen, core.... har fått ont i min svanskota pga att jag inte kunnat sitta och helt rakt (då huden som tagits bort gjort att jag blivit kort i rocken på magen... och det tar tid innan magens hud stretchas ut) och jag tror mig hittat träningsformen. Var på Itrim i förrgår och kan meddela att jag inte har haft problem med magen alls efteråt. Ikväll väntas en ny omgång träning, får se hur det känns imorgon.





Här kommer bild från vår Kretaresa.
Jag är jättenöjd med magen. (just den här bilden visar en lite uppsvälld mage pga värme och oregelbundna tarmar).

Ett liiitet kejsarsnittärr blev kvar längst ner, vilket beror på att jag inte hade tillräckligt med överskottshud att ta bort. Men det ärret vårdar jag och klappar jag ömt, för utan det hade både jag och min förstfödde inte överlevt.

Höstens träning ska trimma denna 45-åriga kropp och ta bort en del av det trivselmjuka baktill.....hoppas jag. Får se vad medelålders tanten orkar. :)

6 kommentarer:

  1. Du har helt klart tagit ett steg i och med att du lagt ut bilderna på dig själv. Men Maria du är så vacker och som jag ser det inte så attans överviktig utan mer kanske något/några trivselkilon som du vill bli av med. Hoppas verkligen att du kommer lyckas med det - jag peppar gärna och följer dig på din resa!

    SvaraRadera
  2. Det kallas MOD att lägga ut såna bilder. Du är otroligt vacker. Ha en bra dag!

    SvaraRadera
  3. Du är så makalöst vacker - men det vet du att jag tycker ♥

    SvaraRadera
  4. @till er 3: TACK för er feedback. Ja modigt är det på ett vis, men oxå nödvändigt då jag i många år inte ha velat prata om vikt, hälsa kopplat till mig. Gärna peppar andra. Men jag har pekat åt alla håll för att avstyra blickar el. kommentarer om mig. Idag har jag kommit en bit. Vågar säga: jag har varit tjock, jag för en kamp mot vikten och jag har dagar när jag är fin :)
    För om jag vågar uttrycka detta, sätta ljus på det, då kan jag oxå ta hand om det och vara ärlig. Hänger ni med ?

    SvaraRadera
  5. Amazonkvinna! Hur snygg som helst!

    SvaraRadera

Välkommen hit! En rad från dig betyder oerhört mycket för mig. TACK!