Väntar på sambon

Å hör ångbåten tuta utanför i mörkret. Någon båt vid kajen svarar tut-tut.
Exotiskt. Å kallt. Åå en å samma gång.

Vi har det bra.

Nu väntas en fullkomligt galen vecka.
Håll alla tummar att jag tar mig igenom den med hälsan och äran i behåll.
Så kommer jag tillbaka å berättar hur det har gått.

Ta hand om dig under tiden.

Jag känner min kropp

Igår kom Magnus hem med personvågen.
I morse klättrade jag upp.
Höll andan.

Så när på 0,7 kg hade jag rätt i mina misstankar om viktuppgång - tänk att jag har lärt mig känna min kropp så väl. Förr hade jag ingen aning om hur mycket jag hade gått upp, bara att jag hade det.

Så plus 5,3 kg sedan i juni 2010.

Spottar i nävarna och välkomnar vågen som den gode polaren den är. En vän som knackar mig på axeln och hjälper mig att göra bra val i vardagen. Välkommen hit!

Så, idag är en bra dag.
Nu återstår det att fortsätta så.

Förkylningen börjar släppa greppet om mig, nu är det "bara" ledvärk kvar.

Oväntat besök av män i uniform

eller nåja, en var civil den andra hade målarkläder på sig.
Oväntade var de båda dock.

Målarn - hitringd av sambon - ringde på och öppnade sedan dörren med nyckel - jag fick en liiten hjärtattack, men hann å tänka att det var magnus som kom hem till lunch (vad mysigt det hade varit) och upptäckte till min förvåning/skräck att det stod en skäggig man i hallen - målaren. Han blev nog lika rädd som jag. Eller rädd för hur jag såg ut snarare. Jag släpar mig runt med håret på tofs och myskläder som man gärna inte visar upp sig i...

å det fick jag göra två ggr idag ....

ringklockan på dörren ringde i förmiddags och utanför står polisen. Civilklädd. Jag visste att det var polisen eftersom vi fick besök igår. Sonen hade bevittnat ett slagsmål på bussen och varit vaken och filmade allt med sin mobil, så igår hämtade polisen mobilen för att hämta hem filmen för utredningen och idag var han här för att lämna tillbaks den.
Jag fick känna mig stolt mor, då polisen överröste sonen med beröm för rådigt agerande - att han filmade bråket och att polisens utredare fick ta del av den.

ps. sambon ringde 15 minuter efter att målaren hade kommit hit och ville förvarna för målarbesök - jag meddelade att jag hade fått både oväntat besök, hade inget gevaliakaffe hemma dock men väl kläder - det var tur.

Julångest

Vad är det som händer?
Är det 1 månad kvar till jul?
Vad 1000!

Här är det flytt som gäller, har ingen känsla för jul-feeling. Läser i bloggar att det bakas och förbereds för adventsfikor. Paniken stegrar sig. Herregud! Vad för människa är jag? Varför kan jag inte glädjas för vad som väntas?

Nej hellre snurrar det... hur ska vi fira? vilka ska vi fira med? ska vi vara hemma? åka? sol? nyår? har vi barnen? vad vill barnen? vad vill magnus? vad vill jag? ingen aning!

nej nu får jag ta en sak i taget.
1. bli frisk
2. samla kraft
3. sortera i huset
4. mentalt kraftsamla till tuffa uppdrag i nästa vecka
5. packa huset i slutet på veckan
6. packa upp i nya lägenheten
7. möblera upp och ta en vecka semester
8. leta fram julsakerna och pynta
9. handla pepparkakor, lussekatter och glögg
10. pusta ut och kanske få lite julstämning after all

2 krafter

styr oss.

• Rädsla som krymper, fryser och hämmar


• Kärlek som expanderar och ger tillväxt

Tänkvärt.
Å så sant.
(fritt från Sanna Edin)

Hur många leder

sitter i kroppen? Otaligt många. Kan jag berätta. Har ont i varendaste en.

Synd om mig idag.

Tror bestämt att te (så stavar jag det Chrissan :) ) och dvd-filmer får lindra.

AJ!

Idag är för övrigt första dagen på resten av mitt liv.
en känsla jag känner när jag mår som jag mår just nu.

okontroll.

för mycket mat.

hängig.

det är DÅ jag får ångest å vill göra förändringar NU!

jag vill tillbaka till min kontroll. till mitt fokus. till min övetygelse.

tar hjälp av Stahre och hoppas att det klickar. än så länge har det inte gjort det. men IDAG idag är resten av mitt liv och hög tid att skärpa till sig.

Möte

Igår gick jag förbi en butik/ateljé jag spanat på i många år och bestämde mig för att gå in och kolla.

Det hänger nämligen alltid en massa konst där inne som jag attraheras av och "går igång" på.

Så även denna gång. Konstnärinnan pratar samma (konst)språk som jag. Bara det att just igår pratade hon inte alls, hon hade tappat rösten. Utan fick peka, teckna med händerna och skriva och jag försökte så gott jag kunde prata och berätta om vad jag målar. Jag blir som alltid lite förlägen när det gäller mina tavlor och mitt målande. Har liksom komplex för att jag inte är skolad och liksom kluddar med färg. Målar en känsla.
Men när jag mötte Marianne så kändes det verkligen att vi är fler. Fler som förhåller oss på samma sätt till skapandet. Vi låter kreativiteten ta vid och sedan får penseln och materialet ta oss dit det är tänkt. Under själva skapandet har jag aldrig hybris, nej då är jag väldigt nöjd.

Jante kommer lite senare och knackar på axeln.

Marianne bad mig skicka foton på mina tavlor och det ska jag ta mig f-n göra, ska bara.... först.

Gå gärna in och kolla på hennes hemsida: www.tavelfabriken.se

Grått o blåsigt

Men färjan tuffar på som vanligt.
Inte jag dock.
Förkyld. Å under isen.

Gungeligung och snurr

Livet snurrar på i en förskräcklig fart, tiden för mig själv och min blogg hinns inte med. Jag har måst prioritera jobbet, familjen och flytten. I vilken ordning har nog varierat. Oavsett vad som legat framför mig så har JAG och min hälsa inte prioriterats.

Jag tar stryk.

Har gått upp 4 kg sedan vi köpte lägenheten. Gick aldrig ner efter Kreta, så nu plussar jag på 6 kg och mår inget bra. Kläder stramar och suget sitter i. Äter. Äter för att mätta. Äter för att döva. Äter för att hitta en fast punkt i vardagens kaos...



I helgen väntas det sista av flyttförberedelser, vi ska till huset för att sortera ut en sista gång vad som VERKLIGEN ska med. Månaden i lägenheten har hjälpt mig att inse vad lite vi egentligen behöver av allt som finns i huset och att det är en härlig känsla att inte fylla lägenheten direkt iallafall. En skön omstart och omvärdering med andra ord.

Jag ser fram emot att få fylla skafferiet och kylen med nyttiga varor och damma av de goda kokböckerna och få igång matlagningen igen. Vi har ätit ute i princip varje kväll och jag känner mig riktigt äcklig, trött och grå.

Har blivit förkyld som pricken över i:et och ligger nu utslagen i soffan.

Ja det var väl inte riktigt ett tjolahopp-inlägg - men väl ett inlägg med en önskan om att återfå mitt fokus på hälsosamt liv.
Gungeligung får hålla mig i handen.

Tack för att du tittade in.