torsdag 25 november 2010

Oväntat besök av män i uniform


eller nåja, en var civil den andra hade målarkläder på sig.
Oväntade var de båda dock.

Målarn - hitringd av sambon - ringde på och öppnade sedan dörren med nyckel - jag fick en liiten hjärtattack, men hann å tänka att det var magnus som kom hem till lunch (vad mysigt det hade varit) och upptäckte till min förvåning/skräck att det stod en skäggig man i hallen - målaren. Han blev nog lika rädd som jag. Eller rädd för hur jag såg ut snarare. Jag släpar mig runt med håret på tofs och myskläder som man gärna inte visar upp sig i...

å det fick jag göra två ggr idag ....

ringklockan på dörren ringde i förmiddags och utanför står polisen. Civilklädd. Jag visste att det var polisen eftersom vi fick besök igår. Sonen hade bevittnat ett slagsmål på bussen och varit vaken och filmade allt med sin mobil, så igår hämtade polisen mobilen för att hämta hem filmen för utredningen och idag var han här för att lämna tillbaks den.
Jag fick känna mig stolt mor, då polisen överröste sonen med beröm för rådigt agerande - att han filmade bråket och att polisens utredare fick ta del av den.

ps. sambon ringde 15 minuter efter att målaren hade kommit hit och ville förvarna för målarbesök - jag meddelade att jag hade fått både oväntat besök, hade inget gevaliakaffe hemma dock men väl kläder - det var tur.

3 kommentarer:

  1. Är det snällt av mig att sitta här och skratta!?

    Kul att läsa om maken som ringer och skall förvarna...efteråt. :)

    Läser vad du skriver om julångest och stress i förra inlägget. Känner så väldigt väl igen mig, från tidigare jular, när jag mådde sämre.

    Å det är inte bara julen förresten utan alla dessa storhelger som innebär en massa Måste:n.

    Men nu har jag en ny strategi för att "lura" mig själv.
    Jag pratar lite med själv (inuti ;) och bestämmer att: "Nä, nu ska jag inte pynta något denna julen. Det blir jul ändå..."

    När jag har bestämt och accepterat det, så finner jag mig själv plötsligt gå och småfixa lite. Nån liten liten tomte åker fram och jag säger till maken: "Nu är julpyntandet klart".

    Å så går det nån dag och jag finner mig själv plötsligt ta fram någon liten vacker ljusslinga...
    Haha, vilken lättlurad typ man är. Ett inre beslut att strunta i allt, gör det plötsligt spontant roligt att fixa lite.

    Ja du fattar - så håller jag på, och allt blir lätt som en plätt.

    Att du nu känner som du gör inför just denna julen är ju inte konstigt alls - du har haft fullt upp med flytten.
    Men som sagt, det blir jul ändå... ;)

    Varma det-fixar-sig-hälsningar!

    SvaraRadera
  2. Ja, huvva - har varit halvnaken en gång när en hantverkare klev in. Inte kul... ja, jo efteråt :)
    Bra av sonen. Modigt och rådigt.
    Fin kille :)

    SvaraRadera
  3. Tycker din son var mycket modig och hoppas innerligt att han inte får lida för detta utan kan växa vidare och bli en rättvisans man!
    Ja du de där uniformsklädda männen kommer ibland utan att man är förberedd;-))

    SvaraRadera

Välkommen hit! En rad från dig betyder oerhört mycket för mig. TACK!