måndag 13 september 2010

Sammandrag - en vecka i turbofart

Snacka om att livet har tagit turbofart. Låt mig få sammanfatta (för att själv förstå vad som har hänt :)).

Måndagen den 30 augusti ser vi att en stor lägenhet i Sjöstaden är till salu. Hammarby sjöstad är stället vi pratat om att flytta till den dagen när barnen har blivit stora/går i skolor i närheten. Nu var det en verklighet, för veckan innan hade Linnea fått besked om att hon hade kommit in på Nacka musikklasser. Alltså inga är kvar i skolorna runt omkring där vi bor. Å trädgården prunkar mer än lovligt och vi känner att vi aldrig hinner ikapp. Eller läs min sambo, jag kan ta det med ro, men mår dåligt när jag ser att han mår dåligt.

Vi ordnar så att vi får komma på visning till den stora lägenheten på torsdagen. Den skulle kunna bli riktigt fin, för den var nästan lika stor som vårt nuvarande hus och med stor terass, MEN låg precis vid södra länken. Trafiken var nära och lät väldigt mycket. Vi skulle inte trivas. Min sambo uttrycker, nej det är nog så att jag bara kan tänka mig att bo borta vid Luma (där vi periodvis har tittat intensivt och även lagt bud men dragit oss ur). Till vår glädje och förskräckelse ser vi att vårt favvisobjekt är ute för försäljning. Vi trodde att det hade blivit sålt. Lägenheten är inlagd som en 3a på hemnet vilket gör att vi inte har sett det - vår bevakning har legat på 5or och uppåt. Av en händelse sorterar jag på kvm och då kommer den upp.... Paniken sprider sig, tänk om den säljs nu när vi äntligen har fattat vad vi EGENTLIGEN vill??? Sambon skickar ett sms medans vi sitter på Göteborg med några kompisar och tar ett glas. Vi får svar - "hörs imorgon". Bollen är i rullning IGEN!


Fredagmorgon: Vi får svar från mäklaren att vårt bud har emottagits, förutsatt att vi skriver ikväll! OJ! Hoppsan Kerstin! Nu måste vi få dit barnen för att de ska få säga vad de tycker. Sonen bryr sig inte, eller rättare sagt, han vill helst bo kvar men hänger på om vi vill dit. Det räcker med att se foton på nätet. Han OK:ar. Tjejerna fick jag tag på strax efter att de har slutat skolan och styr dem till lägenheten. Upp i den. Med socker ner i fötterna, sitter yngsta och känner att det inte känns bra... Iväg till kafé och lite läsk, macka och kärleksmums. En stund senare skiner hon upp och vill flytta :) Hem med tjejerna och sedan vända bilen till stan.

Kontraktskrivning. Hupps! Nu var det gjort! Nu betyder det att vi inte ska bo i huset längre. Gulp. Min utbrända kropp (som är frisk men kan reagera hårt fysiskt när den utsätts för press) krisade ihop. Jag gråter och ångrar mig. Men vill flytta. Vet inte vad jag vill. Vill. Vill inte.

Vi inser att vi inte kan ha den planerade festen som vi hade tänkt ha helgen efter. Alltså måste vi börja berätta om våra planer. I o m det känns allt bra. Äntligen får jag prata om det. Gråta en skvätt tillsammans med grannen. Gråta lite med brorsan som oxå är granne, men han är mer av " ja men det var väl på tiden - ni ska in till sta´n!". Berättar för vänner, som antingen ifrågasätter (och jag gungar) eller bekräftar och jublar (och jag känner att det är rätt). Ja du förstår att känslomässigt var jag i kris den helgen.
Men nödvändig.
Måndag: För på måndagen när vi träffade vår mäklare kände jag mig väldigt säker på vårt beslut, även om det är sorgligt att gå omkring och visa upp ett hus vi fixat med i varendaste kvmm. Å samtidigt så klara med. Vi fick förtroende för mäklaren, gav honom uppdraget och på

Tisdagen: ringer han och bokar in fotograf till onsdagen och besiktningsman på fredagen. Tisdagkvällen gick jag runt som en furie för att ta bort prylar som skulle uppfattas som röriga för ögat vid fotografering. Magnus var iväg och köpte lite blomster.

Onsdagen jobbade jag hemma och fungerade som foto-assistent på förmiddagen. Onsdagkvällen satt vi och redigerade utkastet till texten samtidigt som vi hade middagsgäster - ja han fick oxå vara med och komponera texten :). Vi hade tur med vädret - solen strålade och bjöd på omgivningar när de är som bäst.

Torsdagen var jag på jobbet och fokuserade där, skönt. När jag hamnar i pressade situationer kan jag verkligen fokusera på jobbet - både för att jag vet att jag rent tidsmässigt måste optimera men också för att stänga ute annat som stör. Brukar även sova skönt när jag är pressad. Konstigt. Försvarsmekanism. Läkningsprocess förmodligen.

Fredagen stack jag till jobbet tidigt och lite senare fick jag 3 glädjebesked.
1. Besiktningen i princip utan anmärkning
2. Mamma är inte sjuk
3. Nu ligger huset ute på Hemnet.
Vi firade med att gå på fotografiska muséet, där vi fick vårt första telefonsamtal med frågan om spekulant skulle kunna få köpa huset innan visning - men de var inte villiga att gå upp så mycket som vi ville för att det skulle bli aktuellt. Oj, mäklaren ringer igen och säger att trafiken är hög på vårt hus. Det tickar på och innan kvällen är över har fler än 1000 personer varit inne och tittat på huset... På fredagkvällen ser vi bilar krypa förbi, med trötta skrikiga barn i baksätet....

Lördagen: Bilar fortsätter att åka förbi. Folk går ur bilen för att stå och titta på baksidan, det "finns främlingar" i varje buske... Lite träning hinner vi med, men jag känner att jag ånyo har fått någon skit i kroppen och orkar knappt ta mig runt de sista tio minutrarna. På kvällen över till goda grannar.

Söndagen, igår har vi mest vankat runt, jag är jättehängig och trött. Bilar fortsätter cirkulera och allt känns förväntansfullt. Mäklaren hör av sig och säger att han har blivit kontaktad av fler. Får se vad det leder till.

Måndag: Idag är jag hemma. Landar. Ska jobba lite. Men känner mig väldigt hängig. Ont i kroppen, halsen och huvudet. Influensatrött. Det har varit en intensiv vecka.
Viktmässigt - ja jag går ner. Hinner inte riktigt engagera mig i frågan :) Men kommer fortsätta så snart allt är klart. Om en dryg vecka om vi får tro vår mäklare. Vågar inte tro att det ska gå så smärtfritt - men kanske kanske vi kan andas ut och dra ner våra axlar om 14 dagar.
För att sedan kunna lägga upp planer för hur de nästkommande månaderna kommer att te sig.
Apropå te - nu dax för dagens första balja.

1 kommentar:

  1. Jag säger bara OJ!
    Å grattis!!

    Nu kör ni!

    SvaraRadera

Välkommen hit! En rad från dig betyder oerhört mycket för mig. TACK!