Doft

Mitt arbetsrum är fyllt av dofter, smultron från smultronjasminen, solvärme och våt färg. Vår sommar är fyllt av projekt, renovering av badrum - totalrenovering - just nu håller vi på att måla taket för att imorgon äntligen montera upp handfat, skåp, spegel och handdukstork. Toastolen står på plats, men får inte användas förrän på lördag. Snacka om invigning! Alla i familjen smider nog en skön 2an-premiär :)

Nästa vecka kommer elektrikern och installerar spottarna och plattsättaren för att kakla in badkaret. Övrigt är redan färdigkaklat. Vita väggar. Svarta golv. Föga originellt i dessa tider, men efter att ha mått illa i 8 år av de tidigare valda färgsättningarna (blått, sorry Anni) gillar blått men inte den här blåa färgen och absolut inte som de hade placerat kaklet, på tvären och med bårder... Nu blir det enkelt och stramt.
Sambon, som liksom jag, är inredningsintresserad har varit kaptenen på skutan och fått välja de mest. Jag har lagt mig i när det gäller val av kommod och valet blev ett från IKEA som är jättefint - enkelt och praktiskt (bra med lådor). Just det dofter.

Åter till dofterna.
Mitt doftsinne är bättre än genomsnittet. Ett handikapp med andra ord. Där andra kan sitta och njuta, känner jag lukten av mögel, skit, rök, avfall osv. Där andra sitter och mumsar känner jag första mögelsporen i brödet och måste spotta ut. Efter stekning av fisk i huset, går jag bärsärkagång för att hitta var fisk-lukten har satt sig. Blir inte nöjd förrän jag hittat den. Så illa att jag inte kunde vara i en lägenhet vi bodde i... ja det låter inte klokt... som tur var var vi på väg att flytta därifrån. Ingen annan kände lukten. Min sambo brukar säga att jag skulle göra något vettigt med mitt luktsinne. Ta betalt för att lukta professionellt.

Istället för mögelhund kanske?

På jobbet har vi haft problem med hyresgäster som lämnade en restaurang hals över huvud och därmed all mat som fanns där.. jag kan berätta att flera veckor gammal kyckling i soporna - inte gör gott för ventilationen. Det är inte förrän man har rivit och målat alla väggar och går igenom trummorna som lukten NÄSTAN är borta....

Doftminnen däremot är väl härliga att ha?
Mina starkaste är när vi, efter sommarlovet, kom hem till staden där vi bodde, en världsstad, och jag steg ur bilen (ofta kl. 4 på morgonen) och drog in den underbara Parisluften - långt ner i lungorna. Älskade det!

Eller när jag, i min barndomssommar, var på Käringön och gick upp först av alla i vårt hus och trippade ner i köket till brödlådan som farfar och farmor hade och plockade upp färska kardemummabullar. Till det kall mjölk med smak av lite surt från kylen :). Mmmm gott.

Eller första gången som jag luktade på mina barn, i nacken. Gåshud bara av tanken. Av välbehag.

Eller första närheten med min sambo. Som tur är finns lukten han hade när vi träffades kvar, iallafall på temat. Jag blir alldeles knäsvag när sambon sätter på sig den lukten.

Doften av tjära. Doften av tändvätska när grannen förbereder grillen luktar underbart. Tyvärr har vi gasolgrill :) så jag snyltar på andras grillförberedelser och känner hur saliven rinner till. En marinad med vitlök sitter inte heller fel i doftutbudet.

Ikväll ska vi åka in till stan, sambon och jag och ta några drinkar och återuppleva vår första sommar ihop. En sommar när vi hängde på söder och tog GT på Mosebacke och Clarion. Destinationen blir den samma ikväll. Ska sätta på mig lite "lukta gott" och sen bär det av in till stan.

Under tiden låter jag alla fönster och dörrar stå på vid gavel och släpper in det som sommaren har att bjuda på, både dofter, ljus och värme!